Gladgrodan

Första sparken!

Godmorgon hjärtan ❤
Denna morgon ligger vi nerbäddade och sjukskrivna båda två. Har varit dålig sedan ett par dagar tillbaks och skriver under på att all sjukdom tar × 10 när man är gravid. Har inte längre feber men känner mig alldeles yr och tom, har ont i kroppen och mår fortfarande ganska illa. Längtar tills det vill släppa då jag börjar bli rastlös och frustrerad. Känns tråkigt att behöva känna sig så begränsad och svag.

Har en mysig sak att dela med mig av och det är en sak som hände när jag la mig ner hemma i sängen igårkväll. Från ingenstans började jag känna rörelser, inte litegrann heller utan ganska mycket. På händerna på magen och kände tveklöst hur det buffade därinne! David på händerna på magen och efter en stund kom en ganska hård, glasklar spark! Blev nästan lite chockad! Tänk att det är vår lilla bebis därinne... så, första sparken upplevd tillsammans! Hur fint är inte det? Och visst, jag har anat fladder någon gång tidigare.. men detta var absolut på en helt ny nivå. I skrivande stund känner jag också nu lite buffande, strax under naveln. Jättemysigt! Men himla ovant och lite "Alien" haha! Jag älskar det.

Grattis till min lillebror!

Igår firade vi lillebror med kräftskiva och mys! Hade en så himla trevlig kväll och åt massor (som jag ju alltid gör när jag är hos mamma, haha!) Vi körde på kräftskiva pch underbart god västerbottenpaj som joppa och Sofie hade gjort, muumma! Vi hade köpt ett sällskapsspel till Joppa vilket vi avslutade kvällen med att spela, en riktig hit!

- och + 20180816

Minus: 

Är sjuk och upplever det som ofattbart tråkigt. Känner mig såå rastlös! Utomhus skiner solen och det är 24 grader (lägenheten är nog ännu värmare då vi har vindsvåning). Är i alla fall tacksam för vilket utsikt läget ger oss, friheten att kunna ligga i sängen och blicka ut på himmelen istället för rätt in i nästa lägenhetshus. Men, tillbaka till saken - tummen ner för sjukdom. Inte. Roligt. 

Plus:

Rutinultraljudet igår! En frisk liten flicka som vuxit till sig rejält visade sig för oss på skärmen! Vi börjar nu båda två förstå mer och mer, att vi snart ska bli tre. Att vi väntar en liten dotter bekräftades <3, vilket känns helt overkligt. Har svårt att förstå att jag ska få vara med om detta helt otroliga, att jag är så lyckligt lottad, haha! Och ja, kanske borde det kännas mindre anmärkningsvärt med tanke på hur många barn som föds varenda minut. Ändå upplever jag det som att jag är med om det finaste miraklet, redan nu, och att hon är alldeles, alldeles unik (vilket hon ju är, för mig och hennes pappa!) Hmm.. Har upplevt det lite som att hon finns på barnmorskemottagningen snarare än i magen, då det är där vi får se henne och höra hjärtat slå, haha. Ännu har rörelserna varit sparsamma, endast lite pirr och bubbel... men så igår när vi hade lagt oss för att se på the handmaids tale, tyckte jag att jag uppfattade lite mer tydligt fladder än tidigare, längst ner på vänster sida i magen, alldeles ovanför troskanten. 

Jag njuter mer av graviditeten nu när illamåendet lagt sig en smula. Kan fortfarande känna av det, speciellt under morgontimmarna, men det var veckor sedan sist jag var tvungen att panikspringa till toaletten för att kräkas. Det känns bra att hon är med mig, jämt. Och det är roligt att känna hur magen växer, spännande, och lite pirrigt. Hormonerna är det mest utmanande då jag är känslomässig som aldrig förr - och då var jag (utan minsta överdrift) känslig som få redan innan. Nu har jag nått nivån att jag inte längre klarar av att stå och städa kassorna på jobbet samtidigt som jag tänker på filmen Mamma Mia utan att bli så berörd av den att jag börjar gråta (hahah) Utåt sett är jag faktiskt lite rädd att uppfattas som emo, eftersom tårarna verkligen forsar ner längs kinderna. Jag får snabbt bita mig i läppen och tänka på tvättmedel eller något annat neutralt för att lugna ner känslorna. Märker någon ändå att jag står med tårfyllda ögon är det bara att fejka ett par hostningar, som om det vore anledningen! Jag är ju verkligen inte ledsen, snarare tvärtom! Har aldrig kännt mig så glad och varm i hela kroppen förut. Men känslorna har jag noll kontroll över, och tårar är mitt svar på alla sinnesstämningar. 

Peace and love

Resoman much + drömmare

Efter dagens runda på Emporia värker fötterna! Vi fyndade två söta tröjor till mini. Känner dock lite osäkerhet angående hur mycket de kommer att användas, men eftersom att de var på rea så köpte vi dem i alla fall. Är ganska säker på att det är precis som det sägs - att man köper aaaalldeles för mycket till sin första lilla kärkek, haha! Fast det är svårt att låta bli.. Man börjar på noll och ska förbereda allt för hans/hennes ankomst, och man känner ju att baaaara det bästa är gott nog  Men vi har faktiskt varit kloka och köpt en hel del begagnat. Vi har dessutom planerat in en runda till Ullred för allt smått som behövs, alla så kallade "bra-att-ha-grejer".

Från en sak till en annan - i september reser vi till Paris! Det är pappa som bjuder med oss på familjeweekend och det ska bli så otroligt roligt att resa tillbaks dit igen! Det var flera år sedan sist jag var där. Nu är vi mitt uppe i att förhandsboka biljetter till diverse sevärdheter och planera inför det vi vill hinna med. Ser så himla mycket fram till att få strosa omkring i Paris, samt kvalitétstid med familjen på pappas sida. 

Har förresten därtill en liten dröm om att åka iväg med David sista helgen i augusti också... Något i sista minuten, inte alltför långt bort. Någon charmig europeisk stad, om vi kan komma över ett riktigt, riktigt bra erbjudande. Vi får se hur det blir med det, resomanen i mig fullständigt sprudlar av idéer. Detta kommer bara att ske om jag kan ta ett par extra arbetspass, samt om priset är det rätta. Det är viktigt för oss att spara pengar, men samtidigt ser jag resor som en av livets viktigaste investeringar. 

Puss och kram! 

 

Kvällsrader

Tjoho! Ikväll efter att jag och David ätit godaste räkmackan till kvällis, fick jag världens ryck och ställde spjälsängen på rätt plats i barnrummet. Flyttade bokhyllan, organiserade sakerna vi fått från diverse babyboxar, vek ner kläderna jag hämtat ut från Livly, tidigare under dagen. Det känns som en evighet tills hon är beräknad, vår lilla tjej. Ändå blir pirret i fingrarna efter att få bona och fixa allt möjligt hon kan tänkas behöva större för varje dag. Jag känner mig glad och förväntansfull, samtidigt lite orolig. Hon finns inuti min kropp, ändå känns hon så långt bort på något vis. Jag kan inte se henne. Inte försäkra mig om att hennes lilla hjärta slår som det ska, att hon har det bra därinne. Jag kan bara vänta. På sparkarna som ska börja komma nu inom de närmsta veckorna, på rutinultraljudet den 23 augusti.. Men jag undrar om det någonsin infinner sig ett lugn igen, på samma sätt som innan hennes existens. Eller om man alltid kommer att vara lite nojig, på något vis. Haha, barnmorskan skämtade med oss sist om att man aldrig riktigt slutar oroa sig, att det alltid är något, men att det handlar om den stora kärleken man känner till sitt barn. Hon berättade om hennes tonåringar, som hon fortfarande oroar sig för, ex. när de är ute länge om kvällarna med sina vänner. Ens barn är ju alltid ens barn, oavsett ålder :) 

Nej, nu ska vi mysa här hemma. Kika på the Handmaids tale. Puss och kram 

 

Sista julidagen för 2018

Sedan sist har jag varit på spa, Trivas på Råå, med mamma, moster Ami och mormor. Jag tog en ansiktsbehandling samt fotmassage och peeling, efteråt åt vi lunch på deras restaurang och åkte därefter hem till mamma för kaffe på balkongen. Sedan sist har vi också lämnat tillbaks Maya efter ett par dagars hundpassning. Hoppade på tåget till Hbg, hamnade mitt i ett stormigt oväder men hann precis kasta oss in på Roy´s restaurang vid kajkanten, där vi satt och tryckte under markisen. Käkade fisksoppa och wallenbergare, drack kaffe och hade det supermysigt innan stormen avtog och vi vågade oss ut igen. Vi har alltså haft en riktigt lugn återhämtningshelg, även innehållande lite shopping, kvalitétstid hos mamma, plumpspelande och bara-varande vid havet - det bästa bara-varandet, hihi. 

I skrivande stund är klockan 11:46. Om ca 1,5 timme ska jag ta på mig skorna och promenera till jobbet för ett kvällspass. Har precis ätit frukost till Filip & Fredriks podcast - beger mig ikke ut i solen och 32 grader innan dess, behöver spara all energi jag kan. 

 

När det inte blir som planerat

När man har en kväll fullspäckad med roliga planer framför sig, men ens graviditet kommer emellan och man superkräks flera gånger tills man är alldeles matt i hela kroppen - då är man inte särskilt kaxig. Nej, fy katten alltså! Och när det dessutom är tropisk värme utomhus och man svettas trots att man spärrar in sig med två fläktar som går på max... I detta nu är jag inne på min sista dag i vecka 16. Och jag som försökte härda ut med målbilden att vecka 12 skulle bli en vändpunkt.. Tji fick jag! Fast, vilken himla tur att jag tänkte så ändå.. 

Men jag har blivit bättre. Riktigt såhär illa är det inte speciellt ofta nu mera. Idag blev jag till och med lite paff när jag inåg vad som komma skulle. Man hinner tänka att "känner jag verkligen det här, kan det verkligen stämma?" innan man får det bekräftat med ett fett YES, och sedan ligger man där, parkerad i sängen och försöker få i sig vatten för glatta livet, eftersom man är alldeles yr och uttorkad. Men, nej.. nu har jag klagat färdigt. 

Oavsett vad, så är det här en tveklös baksida av graviditeten (även om jag för det allra mest njuter av att vara gravid!). Det gäller att komma ihåg att vi är lyckligt lottade som blev gravida så snabbt, att just den här graviditeten kommer att leda oss till vår lilla tjej och att allt som händer i kroppen är ett bevis på graviditetens framgång. Och sanningen är, att för hennes skull hade jag gjort om varenda sängliggande dag tio gånger om, peace of cake. Bara hon mår bra därinne.

Så ikväll ska jag ta hand om mig själv, bädda ner mig i soffan med älsklingsfläktarna och se på TV i sällskap av Maysan. Är det någonting jag lärt mig so far, så är det att man inte ska ta några planer för givet. Ibland är man bara helt slut, ibland mår man illa. Man behöver mycket tid med sig själv och man kan aldrig, aldrig förutse sitt mående. 

Ger mig en boozt från mig till mig med bilder på mitt pigga, glada normaltillstånd som är så lätt att glömma när man har det tufft i perioder. Fräscht blek och glad påväg någonstans, solkysst på promenad i hbg med en kaffe i handen, osminkad och svettig efter ett träningspass samt liggandes på min kära, kära spikmatta som alltid står redo för mig intill sängen. 

All kärlek 

31 grader

Har varit nere på Ribban med vattendjuret Maya. Hon, jag, havet och en miljon små nyckelpigor. I detta nu tar vi solpaus och siestar, ikväll är jag medbjuden på afterwork med David och hans jobbarkompisar. Peace out 

Höganäs / Magasin 36

Godmorgon fina, 

igår var en så fantastiskt mysig sommardag! Nästan direkt efter att jag vaknat gick jag ner och köpte frukost på hörnet, hoppade på ett tåg till Helsingborg och blev upplockad av mamma och Staffan. Vi körde till stranden i Höganäs som är så fin, för sol och bad. Även om vattnet var betydligt kallare än här i Malmö så var det otroligt härligt att simma när man äntligen vågat sig i! Haha, har blivit världens badkruka de senaste åren... Vi lunchade på saluhallen och kikade runt i butikerna inne på Magasin 36 innan vi körde vidare mot Vejbystrand för husvisning.

På kvällen blev vi hembjudna till vänner på middag och spelkväll! Vi spelade ett nytt spel som heter "ticket to ride" och jag är redan nu sugen på ännu en revansch! Älskar sällskapsspel! Ska köpa några nya när vi åker till GK's lite senare i sommar för att shoppa bebissaker :) 

Fick med mig Maya hem på tåget igår, så hon ligger i detta nu på koskinnsmattan och är ett fint sällskap denna lediga dag. Planen är att strax packa ihop en väska och promenera bort till hundbadet, tror det kan bli uppskattat av vår lilla gäst! 

So long, puss och kram 

Good cravings morning

Godmorgon alla fina, 

idag började jag morgonen med att njuta av en craving som jag har varenda dag just nu, nämligen salta nachochips med salsasås! Mhmm... mumma! Råkar jag vara extra sugen på salt så saltar jag dem dessutom lite extra.. Haha, hmm.. Undrar om mitt saltsug beror på att jag saknar det i kroppen, nu när det är så varmt och man häller i sig mängder med vatten? Försöker verkligen vara duktig med vätskeersättning men ryser av obehag pga den äckliga smaken!

Well.. Idag har jag ett arbetspass att beta av, dock inte förrän lite senare under eftermiddagen. Först hade jag tänkt hinna med ett kort pass hemmaträning samt ordna med lite saker i hemmet så som tvätt och disk. Måste även hinna springa ner till H&M och hitta ett par mammabyxor eftersom arbetsbyxorna börjar strama åt ordentligt nu. 

Igårkväll på stranden pratade jag och Charlotte om någonting som är så himla sant! Nämligen att vardagen just är otroligt lyxig. Semester är ju helt underbart, men den är något man längtar till och så får man den bara under en begränsad period. Just nu däremot så jobbar vi båda två, dvs lever ett typiskt vardagsliv. Men direkt efter jobbet är det ändå fullt möjligt att på bara ett par minuter ta sig ner till stranden och doppa sig i havet, som dessutom är så ljummet att det knappt svalkar. Det är som att vara på semester mitt i vardagslivet och man behöver inte ens längta eftersom man hela tiden har det. Det är bara att stämpla ut ifrån ett arbetspass och så är det serverat. Sommaren är ju sådan, tillgänglig för alla och helt gratis! 

Nu vet vi könet på bebisen!

Hej alla fina ♥, 

jag måste börja med att berätta om igår. I förrgår satt nämligen jag och David i soffan och diskuterade huruvida det vore lönt att kosta på oss ett extra ultraljud eller inte - med lite drygt en månad kvar till inbokat rul. På sistone har jag kännt mig lite orolig - hade ju en blödning för ett par veckor sedan, men fick lyckligtvis konstaterat att allt såg fint ut, inne på gynakuten i Karlstad. Ändå kommer tankar om det värsta så lätt till en. Jag känner onekligen att någonting växer därinne, men ännu inga sparkar eller rörelser. Så, efter många om och men hittade vi ett prisvärt ultraljud på Mamma mia kliniken! Igår efter att kliniken öppnat ringde jag därför upp direkt och lyckades få en tid 17.30 samma dag! Pirr. 

Barnmorskan som tog emot oss var supergullig  - hittills har jag förresten bara mött otroligt snälla, varma människor inom all form av vård vi varit i kontakt med sedan graviditetens början. Känner enormt mycket tacksamhet för det!  Vi fick se mini lika aktiv som under tidigare ultraljud, ett tickande hjärta. Barnmorskan gick igenom hela kroppen, "mhmm jättefint, perfekt, mmh, jättefint" haha! Den lyckan. Som den allra bästa meditationen, har nämligen aldrig känt mig lugnare än då. Skulle i princip vilja ligga och kika på skärmen graviditeten ut om det vore möjligt, eller alltid bära den med mig i miniformat. Efter en stund vågade jag lite försiktigt fråga om hon möjligtvis kunde se könet, vilket hon kunde! Och.. 

... Det är en liten flicka som gömmer sig i magen! ♥  

Vi blev så otroligt rörda och glada båda två, glädjetårarna fick rinna fritt! Plötsligt känner vi oss ännu lite närmare henne, nu när hon inte bara är "bebisen" eller "den" utan "hon". Det blir lite mer verkligt, på något sätt, nu när vi kan greppa tanken - att vi ska få en dotter (även om det viktigaste såklart är att vi ska få ett barn) och namnvalet kan börja diskuteras på allvar, hihi. 

Efter ultraljudet hann vi bara snabbt hem om för att slänga i oss lite mat innan vi mötte upp mamma, Staffan, Jesper och Johanna på bion, för att se Mamma mia, uppföljaren - vilken passade ihop med resten av dagen och livet just nu, som pusselbitar! En helt fantastisk film som vi allihop älskade! Rekommenderar till alla er som har en kärlek till Abbas musik samt till de som vill lämna biosalongen med riktigt good feeling i kroppen! 

Tänkte avsluta inlägget på något vis. Hmm, idag är jag ledig! Det är supervarmt, 27 grader i skuggan - och varmare ska det bli! I eftermiddag ska jag träffa Tina och Charlotte men har bestämt mig för att skippa solen idag och bara ta det lugnt hemma. Läser på om amning och myser. Unnar mig en skön eftermiddag hemma med min älskade fläkt och ska laga lite lunch alldeles strax. Har så mycket mer att skriva av mig om gällande graviditeten hittills samt om ultraljuden, allas reaktioner, förväntningar och synen på framtiden, m.m. Men det sparar jag till nästa gång. Och tills dess,  all kärlek! 

Hemmadag

Idag är jag hemma och så  h i m l a  trött. Vill bara ta det lugnt, kolla serier och äta glass hela dagen lång. Lyssna på podcasts och kanske röja i garderoben på sin höjd. Men, just nu är det stökigt här hemma och det skulle vara så himla skönt om jag kunde ta mig i kragen och köra en ordentlig städning. Göra det riktigt mysigt inför ikväll - har redan bestämt mig för att laga nachotallrik med David, och hoppas att vi kan beta av ett par avsnitt av The Handmaids Tale - är nämligen heeeelt såld! 

Som det kanske märks har jag till fullo accepterat att min energi inte är densamma som den var innan graviditeten. Först hade jag svårt att gilla läget, kände mig tråkig och deppig eftersom jag var så sliten jämt. Vet inte hur många dagar jag kikat ut på en blå himmel ifrån sängen (vi bor högst upp), utan att orka stiga upp och gå ut i solskenet. Har ställt in så många planer hittills, varit den som lämnat festen först, sovit mer än någonsin. Gått till jobbet med gråten i halsen pga övertrötthet och bara fått ta en dag i taget. Kanske delvis tack vare Ängsbacka och min helt fantastiska sharinggrupp där, har jag börjat inse på riktigt att jag ju "bakar ett barn" - och att tröttheten därför inte är det minsta konstig. Det finns ett liv inne i mig, som i detta nu, växer och utvecklas i all världens fart. Och nu när jag börjat förlika mig med att det är så det är (och kan komma att vara i sex månader till) så gillar jag det nästan - tröttheten och behovet av vila, alltså. Det kan liksom vara lite mysigt, och jag har ju faktiskt världens finaste ursäkt. Haha.

Har förresten inte kunnat hålla fingrarna i styr och beställt hem dels ett paket till mig själv, med massor av LCC produkter från Matsmarts utförsäljning, men också ett babygym till mini som jag spanat in sedan länge. Vi hittade det på superrea och bestämde oss för att slå till! Det är ju roligt med några guldkorn som man verkligen har kikat på och velat ha en stund. Det är från Skip hop och ser ut såhär - 

 

"Inte en droppe regn på fleera dar"

Dessa varma dagar ber jag för att det ska komma lite regn. Att läsa om bönder som måste akutslakta sina djur pga brist på foder känns som en käftsmäll. Värmen, jag är tacksam över dig, men nu håller du allt på att ställa till det. Har även lyckats läsa mig till att det inte brinner i tre av landets län. Vilket ju också det vittnar om den supertorka som råder just nu, och som minst sagt är en ögonbrynshöjare. Egentligen håller jag på att reta ihjäl mig på alla tanter som klagar på värmen, men ändå väljer att packa in varenda liten grönsak i en egen plastpåse, i affären. Inte för att ovanan som sådan är avgörande - däremot är vårt sätt att tänka och agera mot naturen det. Miljömässig medvetenhet. Vilket ju sällan går hand i hand med dessa klagande plastpåsetanter. (Och ja, man får ett extra frikort att skriva såhär lite tjurigt, när man är hormonvresig och gravid, haha).

Försöker i alla fall hålla hakan högt och vara tacksam. För att det är sommar, för att jag minns hur mycket jag ville att vintern skulle ta slut. För att jag alltid mår bättre i själen när det är ljusare och varmare utomhus. För att man inte behöver klä på sig så mycket. För att jag ändå är ung, frisk och stark och kan tackla värmen, hålla mig i skuggan och käka glass och isbitar, vara smart nog att bära med mig vätskeersättning vart jag än går och försöka plocka gobitarna som kommer med vädret, hur olidligt det än kan kännas ibland. 

Ps. Nu värms havet ju havet och sjöarna upp ordentligt vilket gör det behagligt för oss badkrukor! Så det gäller att passa på

 

Let love rule

Rubriken = årets tema på No Mind festival, 7-14 juli - let love rule. Tänkte att jag skulle sammanfatta veckan i korta drag med plus och minus. Så;

+  Fick en otroligt fin sharinggrupp, älskade Pauls satsang, efter-lunch-gongen var alldeles magisk, badade mycket i sjön, åt riktigt smarrig vegansk kladdkaka, och även vegetarisk/vegansk gourmetmat veckan igenom, slängde ut filten i "silent area" där jag låg och läste handmaids tale, gick på promenader i skogen, fick träffa Laura en snabbis, som jag inte sett på evigheter, även Liv och Henrik som jag umgicks mycket med i Norge var där, gick på fina konserter och open stage, skrattade ihjäl mig till den danska motsvarigheten av Johan Glans, njöt av sommarvädret, duschade länge och slappade järnet. 

- Fick åka till sjukhuset i Karlstad pga blödning (dock inget som var farligt, mini sprattlade på i magen och tusen kilo försvann från mina axlar, blev dessutom snabbt omhädetagen så ett stort TACK till akutvården där). Mådde illa och kräktes ett par gånger, fick bära med mig ett "spy-kit" bestående av papper, vatten, tuggummi och nässpray, haha, nästan komiskt. Hade mycket huvudvärk, säkert till stor del pga värmen. Och blev lätt irriterad på folk som stängde in sig jättelänge på toaletterna som om de vore hemma - haha, hormonerna gör tålamodet obefintligt...

Hur som haver sammanfattar jag veckan som jättefin! Även om det kändes dags att åka hem till David efter så pass lång tid ifrån varandra. Älskar att bara befinna mig på Ängsbacka. Lyxen i att få allt serverat, kunna gå på workshops om man vill men ändå ha möjligheten att skippa för att gå och bada eller kanske bara ligga och läsa. Not so bad at all. Hoppas verkligen att vi får möjligheten att återvända med vår lilla nästa sommar. 

Gravid!

Äntligen, äntligen har vi valt att vara öppna med graviditet! Jag har en liten i magen ♥ Ännu vet vi inte om det är en liten pojke eller flicka, men nästan alla förutom mamma tror att det är en flicka. Mamma tror stenhårt på pojke och har till och med råkat kalla mini för "han" när hon pratar om hen, haha! Det spelar självklart ingen roll, men både jag och David är jättenyfikna och vill ta reda på kön vid nästa ultraljudstillfälle...

Hittills har det varit en väldigt aktiv liten i magen. Det sparkas för fullt med både armar och ben, första gången vi fick se detta kunde vi inte låta bli att skratta samtidigt som tårarna rann... Det är så tokigt att det finns ett liv i mig. Ett annat hjärta under mitt, som ska bli en alldeles egen liten människa. Hälften mig och hälften David. Jag har ännu inte känt några rörelser, men ömma bröstvårtor, illamående, extrem trötthet och växtvärk i magen är ett faktum. Jag njuter av graviditeten trots de olika gravidkrämpor jag fått känna på hittills. Ett tag var jag otroligt svullen om magen, men sedan ett par dagar tillbaks är det som att den "sjunkit igen". Längtar tills bebismagen träder fram på riktigt. 

För övrigt njuter jag av sommaren, dock mycket ifrån skuggplats. Är noga med att dricka mycket vatten, har alltid vätskeersättning i väskan och försöker, när jag inte mår illa, att hålla en så bra och varierad kost som möjligt. Lyckligtvis tar bebisen det den behöver först, mamman får det som blir "över". Får man inte i sig speciellt mycket under en dag är det alltså mamman som blir lidande. Och tur är väl det. Det får i alla fall mig att slappna av under dagar då jag inte får behålla något utom salta popcorn och smoothies.. hehe..