Gladgrodan

Hon är här

Hon kom den 16/1, klockan 14.30 - och trädde in i våra liv som den mest självklara lilla människan! Att det var just henne vi hade väntat på föll på plats där och då. Jag fick ta emot henne den sista biten upp på bröstet, efter 20 minuter av krystvärkar. Trots igångsättning på BF-datumet, på grund av tidig havandeskapsförgiftning, vägde underbar personal och hela skedet som gick relativt fort upp hela känslan. Det var en otroligt fin förlossningsupplevelse! Vi lyckades fånga allt på film och det är jag så glad för idag! Trots att epiduralen var en enorm hjälp i att vara mer närvarande finns det bitar jag inte minns helt och som faller på plats tack vare den. Dock är ögonblicket då jag fick henne i min famn glasklart! Jag minns känslan exakt, av den varma lilla kroppen som tog sina första andetag och började skrika - och jag kände så starkt att herregud, det här är mitt barn. Och det här är första gången vi ses! Hej lilla vän, mamma älskar dig redan så! 

Jag var förberedd på att kärleks-känslorna kanske inte skulle infinna sig direkt, men oj vad de överraskade mig! När jag blev sydd ett par stygn låg hon på mig- efter att david klippt av navelsträngen, och letade sig fram till bröstet. Allt gick så otroligt smidigt och vi båda blev snabbt förälskade i henne, vår Lily! Ett av alla fina minnen på förlossningen är självklart när personalen lämnade oss på rummet och vi fick vår första tid tillsammans som en liten familj - och så fick vi in den traditionella brickan med utsökta ostmackor, juice och svenska flaggan! Ingen mat har någonsin smakat så gott! 

Efter ett par dagar på BB i tryggheten, med fantastisk personal och ett knapptryck bort från hjälp med precis allt valde vi att åka hem. Mamma/mormor körde oss hem och storhandlade åt oss! Första veckan landade vi mest själva, tillsammans. Lärde känna lilla pyret - som är en otroligt enkel bebis att ha och göra med. Sover mest, ammar bra och ofta (älskar mat!) är oftast nöjd och ligger gärna och bara tittar! Närmsta familjen fick komma på kortare besök ♥ Det enda som egentligen har varit tufft är baby blues- känslorna som fångade mig efter att vi kom hem. De varnade för att de skulle komma redan på utskrivningssamtalet på BB. De berättade att det är vanligt och helt normalt, men jag som var så upp över öronen lycklig tänkte att "icke, det kommer inte drabba mig!" - men tji fick jag. Jag skulle inte beskriva känslorna som en sorg, snarare som ett rejält uppvaknande angående att man inte är odödlig. Allt blir så äkta och läskigt när man fått det finaste man kan få, och man inte för någonting i världen skulle kunna förlora det. Jag minns att jag tänkte att "hon har bara funnits i tre dagar, och jag vill aldrig leva utan henne!". 

Idag är Lily tre veckor och vi har börjat få besök av vänner och fler besök av familjen. Nästa helg kommer även Davids familj! Jag är mycket mer stabil känslomässigt och vi njuter av vår lilla miniböna - går promenader, testar babygymmet, babybjörnen, upptäcker allt för första gången. Livet - tack! Är så innerligt tacksam och glad. Graviditeten må ha varit tufft men mammalivet har verkligen fått en fin start. Kanske berättar mer om allt när jag får tid att skriva (har inte samma tid längre! haha) :) 

Puss och kram 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas