Gladgrodan

v 40 + ofrivilligt inlagd

Tänkte berätta om natten på BB och skriva ett par tacksamhetsrader för att vi faktiskt är hemma igen! (: 

Haha.. har verkligen insett hur hemmakär jag är! Att jag inte alls är speciellt glad i att sova borta, även om omständigheterna var lite väl speciella just denna gång! Hmm.. till att börja med inleddes gårdagen på ett väldigt mysigt och bra sätt, med Anna och Hilda med sambos som kom över på brunch. Därefter hann jag och David bara städa undan och prata en stund innan Jeppe och Johanna ringde och ville komma över på fika! Så dagen fortsatte i samma mysiga stuk, med vänner på besök över kaffe och casual häng tills eftermiddagen blev till kväll. 

Sedan började jag svullna upp, ordentligt. Till saken hör att jag har tecken på havandeskapsförgiftning och måste in på kontroll om ytterligare symptom skulle dyka upp! Så när även huvudvärken som funnits lite i bakgrunden genom hela dagen plötsligt blev värre var det bara att ringa in, och komma in på kontroll.. Så vi hoppade in i bilen och körde in. Blev omhändetagen av en supergullig barnmorska men var ännu mer svårstucken än vanligen (vilket jag alltid är) på grund av svullnaden. Så hon stack och stack och stack utan lycka, tills en annan fick komma och prova! Och när det äntligen lyckades visade det sig att värdena inte var tillräckligt bra, och att jag var tvungen att läggas in över natten. 

Till saken hör att jag var otroligt trött efter en ganska tuff natt och en lång dag... Hur som haver - när de kom och berättade att David inte skulle få stanna kvar brast det totalt för mig. Jag grät floder och kunde inte hejda mig, det var som att någon hade tryckt på en knapp! Gullig som barnmorskan var justerade hon om i rummen och ordnade så att vi fick ett rum i alla fall, och David kunde stanna. Trots att jag inte mådde toppen kändes detta helt guld, men fick ändå lite panik när det blev tal om eventuell igångsättning - ifall att det inte skulle bli bättre. 

Varför? Jo. För att jag så otroligt gärna vill att det ska få komma igång naturligt! Jag vill kämpa på hemma med David, så länge jag bara kan. Åka in tillsammans och sedan ta det som det kommer... Inte må superdåligt och bli igångsatt när jag inte alls är mogen för det, för att riskera ett utdraget förlopp på sjukhuset. Så jag hoppades verkligen på bättre provsvar dagen efter. Och yes, trots att vi bara slumrat till ett antal gånger under natten, och att de kom in och stack mig flera gånger utan att lyckas vid 6-tiden imorse igen, så var provsvaren betydligt bättre idag och vi kunde åka hem! (: Med ett stort smile på läpparna och en massa plåster över armar och händer, haha.. 

Dock blir det tätare kontroller från och med nu, eftersom några tecken fortfarande kvarstår! (: Är i detta nu hemma och håller tummar och tår för att det vill komma igång av sig självt snart ändå - har ju verkligen börjat se charmen i det här med att det kan ske när som helst, och vill gärna få ta det som det kommer, när bebisen än vill ut. Idag går vi in i vecka 40 (39+0) så när som helst kan det största i mitt liv komma att inträffa! Coolt (: Ser så mycket fram emot det (och inser att jag kan komma att få äta upp den meningen) hehe! 

All kärlek / mvh nöjd och glad tjej på hemmaplan 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas